M bör skärpa till sig om lagar mot diskriminering.

Pressmeddelande 2012-06-04 

- Att Sverigedemokraterna nu gått förbi Moderaterna när det gäller att ha en bra juridisk politik mot diskriminering borde vara en allvarlig varningssignal för statsminister Fredrik Reinfeldt, öppet homosexuelle ordföranden i arbetsmarknadsutskottet Tomas Tobé och andra m-politiker. Det säger Bengt Held, ansvarig för bloggen Helds HBT-nyheter, i en kommentar till att sd blivit för att bristande tillgänglighet bör definieras som diskriminering. Bengt Held har också idag (4 juni) en insändare i Sydsvenska dagbladet om det här (bifogas nedan, finns i papperstidningen del B, sid 8) 

Sverigedemokraterna är ett främlingsfientligt och HBT-negativt parti medan Moderaterna är HBT- och invandrarvänliga. Sd är också ensamma i riksdagen om att vilja avskaffa DO (Diskrimineringsombudsmannen) och ta bort alla statsbidrag till HBT- och invandrarföreningar. Inget tvivel bör råda om att m har ett genuint engagemang mot diskriminering, något som sd ofta saknar. Trots det bör jämförelsen mellan riksdagspartiernas politik mot diskriminering bekymra m-politiker. (partiernas åsikter juni 2012 bifogas nedan) 

- Moderaterna kan bättre, partiet bör skärpa till sig i sitt arbete mot diskriminering, avslutar Bengt Held. 

Redan genomförda lagar mot diskriminering. 

Alla riksdagspartier är för dem. 

Arbetsgivare och utbildningsansvariga bör vara skyldiga att förebygga alla sju diskrimineringsgrunderna i lagen. 

Ja: s, mp, fp, c, v, kd 

Möjligen: m, sd 

Nej: 

Bristande tillgänglighet bör definieras som diskriminering. 

Ja: s, mp, fp, c, sd, v, kd 

Möjligen: m 

Nej: 

Inför ett förbud mot diskriminering p.g.a. könsidentitet i regeringsformen. (av de diskrimineringsgrunder som är omnämnda i "vanliga" lagen mot diskriminering är det bara könsidentitet som inte är med i regeringsformen) 

Ja: mp. fp, c, v 

Möjligen: s, m, sd, kd 

Nej: 

Insändare i Sydsvenska dagbladet 4 juni 2012 

Enighet om reformer behövs. 

Den borgerliga regeringen har äntligen lämnat ett förslag om att diskriminering p.g.a. ålder ska vara förbjudet även utanför arbetsmarknaden. Trots att arbetet tyvärr blivit fördröjt är det välkommet. Men det är inte tillräckligt. Tre (3) utredningar har senaste åren lämnat förslag om att arbetsgivare och utbildningsansvariga ska vara skyldiga att förebygga diskriminering p.g.a. alla sju diskrimineringsgrunderna i lagen. Idag är det inom arbetsmarknaden bara ett sådant krav när det gäller kön, etnicitet och religion. Inom utbildning även för sexuell läggning och funktionshinder. Könsidentitet och ålder är inte omnämnt i någon av lagarna. 

I riksdagen är sex partier för förslaget - alla förutom Moderaterna och Sverigedemokraterna som ännu tvekar. Även fackliga organisationer som LO, TCO och SACO är positiva. Ett annat svenskt utredningsförslag handlar om att bristande tillgänglighet ska definieras som diskriminering vilket skulle förbättra situationen för en del funktionshindrade. Det där är något som bl.a. EU-kommisionen vill att alla länder i unionen ska ha med i sina lagar. 

Paradoxalt nog är den borgerliga regeringen (där m som bekant är en del) på EU-nivå engagerade för förslaget men hemma i Sverige tvekar m ännu. Övriga riksdagspartier är positiva. Moderaterna har utvecklats inom politiken mot diskrimimering senaste åren. Det finns dock tendenser till att förnyelsen stannat av. Genom att m tydligt säger ja till de här två reformerna kan de avslöja att förnyelsen fortsätter. 

Bengt Held, liberal 

Malmö

Uppdatering 1.

SCB har idag publicerat en opinionsmätning för riksdagspartierna. Tidigare har jag när redovisat resultaten för opinionsmätningar kommenterat vilket "block" som eventuellt skulle få egen majoritet men efter att Miljöpartiet på sin senaste kongress i maj förklarat att de nu är oberoende från blocken blir det meningslöst.

Även när det gäller redovisningen av HBT-negativa partier kommer jag att göra en förändring. Hittills har jag placerat två riksdagspartier, Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna, i den kategorin. Men efter kd:s helomvändning och att de nu är för att avskaffa sterilitetskravet i könstillhörighetslagen är det inte rättvist att kalla dem för att transnegativt parti. Dock är de ännu "HB"-negativa eftersom de är emot att samma regler ska gäller för samkönade och olikkönade par när det gäller adoptioner och inseminationer. HB är dock ett begrepp som inte är etablerat, homo- och binegativt parti känns otympligt, därför kommer jag för enkelhets skull istället att kalla kd för ett homonegativt parti. <

HBT-negativa sd och homonegativa kd får tillsammans 9,1 % i nya opionsmätningen från SCB jämfört med 11,3 % i valet 2010.

HBT-kultur. Queer noises 1961-1978.

Det var av en slump jag hittade det här albumet. Jag gick igenom samlingsskivorna i butiken Folk å rock i Malmö för några veckor sedan. Queer noises 1961-1978 lät spännande även om jag inte hade några betydande förväntningar när jag lyssnade på den i affären. Men till sist bestämde jag mig för att köpa den.

Inte för att det här skulle vara en fantasisk skiva musikaliskt för det är den inte. Om man ska vara ärlig är resultatet synnerligen blandat när det gäller kvalité. Det här är inte ett album jag rekommenderar till folk generellt men däremot för de som är intresserade av HBT-historia.

Bara kommentarerna till låtarna är värt en eloge.

Det är tyska alternativbolaget Trikont som gav ut albumet 2006. Brittiske journalisten Jon Savage kommenterar (finns både i tysk och engelsk version) låtarna och bara det är värt en eloge eftersom det ger mycket intressant information.

Jag har i decennier följt musik med koppling till gayteman. Jag trodde jag hade koll på nästan allt av betydelse i genren tills jag kollade den här skivan. För här presenteras många låtar som aldrig getts ut i Sverige eller kommenterats i svensk gaymedia de senaste 20 åren.

Lyssna på Eros (1961) av Rod McKuen. Givetvis kunde han inte berätta öppet om att låten handlar om crusing bland män som har sex med män. Men de flesta som känner till kulturen vet givetvis vad det handlar om när han berättar om "a women eller a special friend". Här finns sökandet i anonyma möten efter sex men också en längtan efter något annat. "I am varm. You´ll see". Sällan har längtan efter mänsklig närhet beskrivits så innerligt.

Smäktande schlager.

Zebedy använder i The man I love (1969) samma smäktande schlagerformel som artister som Tom Jones och Engelbert Humperdinck (aktuell med sin medverkan i Eurovision song contest i Baku häromveckan) gjorde i slutet av 1960-talet. Visst måste man konstatera att Zebedys låt inte håller samma klass som de främsta hitsen med med Jones och Humperdinck men det är fascinerande att konstatera att de två senare nog skulle framfört det här om de hade gjort bögpop 1969.

Den låt jag annars musikaliskt tycker är bäst på albumet är Michael Cohen och hans Bitterfeast där han 1973 berättar om "sina älskare". I en tid där homorelationer ännu var tabu och de flesta delstater i USA hade totalförbud mot samkönade relationer är Cohen explicit att han är bög. I en vacker melodi med piano som komp.

Brist att lesbiska kvinnor är frånvarande.

Visst finns det mycket skräp på albumet, främst punklåtarna. Att Jon Savage själv var engagerad för punk kan ha spelat in. Men här finns också flera låtar som kanske inte håller musikaliskt men är intressanta just för att de var "före sin tid". Lyssna på The Tornados Do you come here often där två transor efter två minuters instrumentalt parti börjar skämtsamt snacka. Eller Peter Gredzien som gör en countrylåt, White trash hillbilly tricks, med en hyllning till en mans kropp.

Givetvis fanns inte ordet HBT på 1960- och 1970-talet men transpersoner är väl representerade på den här samlingen. Tyvärr kan man inte säga detsamma om lesbiska kvinnor vilket givetvis är ett problem i sig för den som vill göra anspråk på "queer noises".

Mina första reaktion när jag fick tag i skivan var följande. Varför har inte svensk HBT-media berättat något om den? Nu har jag gjort det.

Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.

Döda.

Ibland så lämnar jag dagspolitiken och nyheterna och fokuserar på.... känslor.... relationer....filosofi....det där vi människor har att hantera. Varenda en av oss.

Igår kväll dödade jag för första gången någon. Vid 46 års ålder. Beslutet i sig var fruktansvärt. Hur gör man när man hittar någon som är svårt skadad? Lämnar vederbörande på platsen? Hoppas att andra ska ta hand om det? Eller konstaterar sitt eget ansvar?

Efter att varit ute på stan konstaterade jag, vid Malmö kanal mittemot polishuset, att en duva låg på marken. En man gick fram till den och körde sedan ifrån platsen. Tydligen hade han kört på duvan med sin bil. Men han brydde sig inte om att se om duvan var skadad eller inte. Men den rörde sig nästan inte när jag närmade mig den. Försökte bara förgäves fly några centimeter.

Dödande av djur är alright - om någon annan gör det.

Först planerade jag lämna den men jag mindes en situation för ca ett år sedan. På en promenad i stan noterade jag att några människor var samlade och tittade på något på marken. Det var en skadad groda. Ena benet var inte funktionsdugligt så den bara rörde sig runt. Efter en stund konstaterade jag att vi där var egentligen hycklare. Vi äter kött utan problem men vill inte döda en skadad groda. Att döda djur är alright. Om någon annan gör det. Då kan vi ha kvar våra rena händer. Och få en biffstek. Vi lämnade grodan.

System där människor och djur dödas eller allvarligt skadas.

Det där gjorde att jag blev närmast besatt av situationen för duvan igår kväll. Jag fick till sist, först försökte den fly, tag i den och höll den i mina händer. Kände att det var en rädd levande varelse. Hittade inte några tydliga skador men att den inte skulle klara sig utan sakta dö var tydligt. Jag har två dåliga val konstaterade jag. Antingen att lämna platsen och hoppas att någon annan tar hand om det. Eller kanske självbedrägligt låtsas som att duvan nog bara var tillfälligt skadad. Eller att döda det djur som låg där.

Efter att spontant ha rådgivit med några människor i närheten beslutade jag att jag måste döda duvan. Annars kommer jag aldrig igen att etiskt motivera att jag äter kött. Då började nästa del av dramat. Något som man inte är förberedd på som typisk stadsbo. Hur dödar man ett djur i city? (Givetvis har jag som i princip alla andra dödat insekter men att göra samma med med däggdjur etc. är svårare, både etiskt och praktiskt). Jag hasade mig ner på vallarna mot kanalen i jakt efter en lös sten, lagom stor att snabbt döda en duva med. Men till min förvåning var det svårt hitta någon sådan sten. Jag letade säkert i 20 minuter innan jag hittade vad jag letade efter. 

Fruktansvärda förhållanden för barn och vuxna i fattiga länder för att vi ska få billiga kläder.

De där 20 minuterna fick mig att resonera om vilket ansvar vi människor har. Hur vi lever i ett system där många människor och djur dödas eller blir allvarligt skadade. Hur vi nonchalerar det därför att det "är långt borta". Anonymt. Hur djur plågas för att vi ska få billig mat. Hur barn och vuxna har fruktansvärda arbetsförhållanden för att vi ska få billiga kläder. (Att situationen sedan säkert varit ännu värre för folk i fattiga länder utan de där fabrikerna gör det bara ännu mer tragiskt). Men jag resonerade också om Syrien, om vårt ansvar när vi inte gör tillräckligt för att försöka stoppa dödandet där. 

Jag närmade mig duvan med en sten i min hand. Tog tag i dess kropp och kastade med kraft stenen på dess hals för att den skulle dö så snabbt som möjligt.  Gjorde för säkerhets skull om samma sak tre gånger. Lät duvan ligga kvar, kastade stenen i kanalen och gick hem.

Redan på väg hem kände jag tårar i ögonen. Jag som nästan aldrig gråter, måste varit flera år sedan senast. Inne i min lägenhet började en stilla gråt, jag satte mig på skinnsoffan och kände tårarna rinna längs mina kinder. Fattade att det inte bara handlade om duvan. Utan om att vi lever i ett system som dödar och allvarligt skadar djur och människor. Men också att vi människor är ofullkomliga. Ibland orkar vi inte engagera oss trots att vi borde, men vi kan försöka.

Men jag kände mig också stolt. Jag hade inte gjort det enklaste och bara flytt. Jag hade för första gången i mitt liv tagit ansvar för min köttkonsumtion.



Det här kan vi göra för att djur ska behandlas bättre.

I decennier har jag mer än de flesta varit engagerad emot dålig behandling av djur. Mot de som vill tillåta obedövad slakt (kocher- och halal) av djur. Notera att vissa muslimer accepterar slakt där djuret är bedövat men blivit välsignad av en imam, och det är givetvis tillåtet enligt svensk lag. Ni som tycker att bedövning inte har någon betydelse vill jag ge rådet att nästa gång ni besöker en tandläkare som ska dra ut en tand att ni inte vill bli bedövade. 

Mitt engagemang har också gällt den förfärliga situation som gäller i EU för djur som transporteras. Att de behandlas som saker istället för levande varelser. Eller att många älgjägare super och resultatet blir fler skadeskjutna djur som långsamt dör (även om jag är alkoholliberal vänder jag mig emot att blanda ihop sprit och jakt, alla vet att det försämrar precisionsförmågan).

Det vi som konsumenter kan göra är att bara köpa ägg från höns som är frigående. Att vi helst bör kolla hur djur haft det när vi köper kött men att det ofta inte är möjligt. Ett tips är då - köp bara svenskt kött. Även här far djur illa men vi har bland de strängaste djurskyddreglerna i världen. När vi köper irländskt fläskkött för 29,99 kronor kilot (vi vill ha en fläskköttbit på 200 gram för bara 6 kronor) så slår vi samtidigt ut de svenska bönder som tvingas följa bättre djurskyddregler. 

Eller att många stänger in fåglar, hamstrar och andra i små burar. Ingen av oss skulle väl få för oss att ha en hund eller katt att vistas i en trång bur dygnet runt. Låt ditt djur lämna buren så ofta som möjligt om du tvunget ska ha en bur till det.  Eller att många djur ännu plågas i djurförsök. Av de ansökningar som svenska djurförsöksansvariga gör beviljas tydligen över 99 % av de "djurskyddsetiska" nämnderna. Proceduren att få ansökningen godkänd blir närmast en formalitet

Nej, djur är inte människor. Djur har varken samma rättigheter eller skyldigheter som människor. Och även djur dödar varandra, det är deras instinkt. Men vi människor kan göra ett val. Vi måste inte bli vegetarianer men vi kan börja ta ansvar för vår konsumtion och hur samhället behandlar djur. 

HBT-kultur. Rikitikitavi - Rikard Wolff.

Rikitakitavi är Rikard Wolffs självbiografi. Han var en av de första "kändisarna" i Sverige som kom ut offentligt som bög. För mig blir det oundvikligt att jämföra med Richard Engfors Allt eller inget som jag recenserade november 2011. Också det en typ av självbiografi. Från min recension av Engfors bok.

Visst är Engfors bok tydligt arrangerad för att bli intressant. Precis som i en James Bond-film börjar han med en dramatisk inledning. Och sedan startar historien från hans barndom och framåt. Är då Engfors en litterär mästare? Nej, givetvis inte. Hans språk är vardagligt, ibland banalt. Men sällan ointressant.

Oklanderligt språk.

Rikard Wolffs språk är däremot närmast oklanderligt. Det är en människa som kan hantera ord. Och i vissa delar av boken är det hans räddning. För om jag ska vara ärlig startar Rikitaktivi trögt. Det är förvånande att en människa som Wollf, som borde känna till hur man fångar människors intresse, skriver en i delar ointressant bok om hans föräldrar och i detalj vad som hände innan han föddes. Tolka mig rätt. Jag är engagerad emot antisemitism och nazism men den berättelse han framför om sin judiska släktingars umbäranden från det nazistiskt styrda Tyskland har berättats så många gånger förut. Och när man börjar läsa en självbiografi vill man veta hur författaren själv resonerat.

Av samma orsak är hans berättelse om 1960-talet ganska tråkig. Det kunde vara vilken svensk familj som helst. Första tredjedelen av boken borde aldrig fått bli del av den. Det jag vill veta är något om människan Rikard Wolff. Men när vi är i 1970-talet börjat det blir riktigt spännande. Wolff berättar utlämnande om sina drömmar och besvikelser. Han är generös mot de människor han mött - försöker nästan alltid se det positiva i dem trots deras brister. Även om det är tydligt att han är en egocentrisk människa men det är han väl inte ensam om inom sin bransch.

Egotrippad men en man som kan berätta.

Några citat som dröjer sig kvar även efter att jag lämnat boken.

Från sid 313 om skådespelerskan Lena Nyman som blev lärare för den grupp av teaterelever där Rikard Wolff ingick.

Det var inte okomplicerat att vara i Lenas närhet. Mörkret fanns alltid med henne och det dövade hon med alkohol. Det var skitjobbigt och ingen begrep hur hennes kropp pallade. Men att vara med henne var en berättelse om det absoluta i vårt jobb, om nödvändigheten. Det såg enkelt ut, men det var svårt. 

Från sid 333. Om sin teaterkompis Peter.

-Är jag smittad tar jag livet av mig, säger han med ett snabbt leende när vi ses i hallen på Lundagatan.
Jag hajar till, men skakar bara på huvudet och kramar om honom innan han försvinner ut i natten.
Än idag undrar jag varför jag inte hörde vad han sa. Ett par dagar senare hittas han död i sin lägenhet. 

Ni kan konstatera själva. Det här är en man som kan berätta. Visst är Rikard Wolff ibland irriterande egotrippad. Visst är han också ofta politiskt korrekt. I hans bok finns sällan politiska målkonflikter. Att han ensidigt hyllar Mona Sahlin, f.d. ordförande för Socialdemokraterna, är ett exempel på det. Visst har hon gjort mycket för HBT-rättigheter, för det förtjänar hon en eloge, men att låtsas som att hennes problem i sitt parti bara berodde på att andra ville henne illa blir bara naivt. Där längtar jag efter Richard Engfors som ibland vågar framför obehagliga sanningar. Som varför en del tycker det är så viktigt att visa sig nästan nakna just i en gayparad. 

Men Rikard Wolff har skrivit ett tidsdokument om 1970-90-talet, en bok som bör beröra många. Och i synnerhet HBT-engagerade. Givetvis berättar han inte sanningen om hur det var då, men hur han tolkade det. Bra nog.  

Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.

RFSL gör bort sig - igen.

Sedan jag startade min blogg Helds HBT-nyheter har jag haft en policy att framföra sakfrågor före personkonflikter. Eller annorlunda uttryckt, min blogg ska inte främst användas som ett verktyg för att slå i huvudet på människor jag personligen ogillar. Jag är stolt att jag i allt väsentligt kunnat hålla på den principen.

Den här bloggen är inte till för att föra personliga vendettor utan för att föra HBT-debatten framåt och ge information. Det är också orsaken till att jag inte kommenterade den konflikt jag hade med en del i RFSL på queerfilmfestivalen i Malmö för någon månad sedan. En festival jag t.o.m. gjorde reklam för och även informerade om festen hos RFSL-Malmö efteråt. Jag har ofta varit kritisk mot en del attityder (eller frånvaro att attityder) inom RFSL men föreningen är inte min "fiende". Tvärtom har RFSL historiskt spelat en viktig roll för rättigheter för HBT-personer och gör det ibland ännu idag.

RFSL:s styrelse i Malmö skickar absurt brev.

Idag har jag fått ett brev från "RFSL-Malmös styrelse.

Med hänvisning till upprepade tillfällen där medlemnmnar, besökare och styrelseledamöter ha känt sig illa bemötta utifrån Ert (kul att RFSL ännu niar folk, min kommentar) agerande på queerfilmfestival-minglet, telefonsamtalen samma kväll ni ni har ringt och hotat RFSL:s förbundsordförande och viec ordförande. Utifrån denna bakgrund har RFSL Malmös styrelse beslutat att från och med dagens datum 2012-05-11 porta dig, Bengt Held, från våra lokaler på Gasverksagatan 11 tills vidare. Skulle detta inte respekteras eller om ni vid fler tillfällen uppträder hotfullt och/eller störande kopplat antingen till RFSL_Malmö eller RFSL:s aktiviteter kommer RFSL_malmös stytrelse att överväga att utesluta er som medlem ur RFSL-Malmö med hävisning till följande. 

Och så blir det en hänvisning till en paragraf.

§ 4.3. Avdelningsstyrelsen kan utesluta medlem som allvarligt skadat avdelningens verksamhet och/eller dess anssende eller om annars skäl finns"

Min första reaktion var att det här kan inte vara sant, det är inte 1 april idag. Brevet är så fullt av fel att man kunde avfärdat som vara något för en sekt (nu finns det ju sekttendenser inom vissa delar av RFSL men det är en annan sak).

Anklagelser om att tysk HBT-rörelse är "islamofobisk".

Det här startade med att en kvinna på ett RFSL-mingel i samband med queerfilm festivalen hävdade att tysk HBT-rörelse är "islamofob" och eftersom jag vet att den är det frågade jag hur hon kunde kalla den det. Hon kunde inte lämna något konkret exempel och jag kallade då vederbörande antisemit (om hon slänger runt sig anklagelser skulle hon själv på känna av samma sak) varefter hon rusade ut ur lokalen. Sedare samma dag ringde jag för första gången någonsin till RFSL:s förbundsordförande Ulrika Westerlund och ville ha en ursäkt för att jag inte fick hålla ett föredrag vid Regnbågsfestivalen häromåret för att "min blogg sprider rasism" (vad jag hade gjort var att berätta fakta att alla muslimska samfund är homofientliga). Nu får jag veta att jag inte får besöka RFSL_Malmös cafe (som om jag någonsin skulle vilja göra det igen) och kanskk blir utesluten från RFSL (en förening jag inte varit medlem i på flera år, de har inte ens orkat kolla om jag är medlem, men kanske jag ännu är det formellt för att de ska få mer bidrag vilket i sig visar hur oseriösa de är). Så lågt i tak är det i RFSL mina vänner och det är avslöjande.

Jag kan också berättar hur det är på RFSL:s evenemang i Malmö. Jag har besökt dem ibland senaste åren, inte ofta men kanske totalt 15-20 gånger. Oftast kommer 3-4 besökare på hela kvällen. Det är svårt att få styrelseledamöter att åta sig att vara cafevärdar eftersom de vet att de riskerar ibland sitta 1-2 timmar i början av kvällen utan att någon kommer. Föreningens medlemmar känner tydligen inte de har något behov av det och styrelsemedlemmar säger då att de är "besvikna på medlemmarna för att de inte kommer hit och ser vad vi gör".

Tafatta ansvariga i styrelsen för RFSL-Malmö.

Men till sist är ju en föreningsstyrelse till för medlemmarna. Kommer inte folk till cafekvällar är det styrelsen som gjort något fel, antingen att arrangera aktiviteter som folk inte har behov av, eller arrangera aktiviteter som man inte brytt sig om att sprida information om. Ofta har jag gått till de där cafekvällarna bara för att jag tyckt synd om cafevärdarna som ska sitta där ensamma, jag ville ge dem moraliskt stöd. Men hur kul är det när det näst senast jag var i lokalen var vi två (2) stycken, cafevärden och jag. Vi hade iofs ett gemytligt samtal men trots att jag stannade drygt en timme kom ingen annan. 

Och så kom jag till den där kvällen när en tysk vänster-HBT-människa kallade tysk HBT-rörelse för "islamofober". Jag mindes hur jag själv inte fick hålla mitt föredrag vid Regnbågsfestivalen för några år sedan. Jag kände jag blev förbannad men försökte behålla lugnet, jag frågad hur är exakt tysk HBT-rörelse islamofob? Jag följde själv tysk HBT-debatt noga då. Det blev inget svar. Och så håller det ofta på. Och det är sanktionerat av RFSL:s förbundsordförande Ulrika Westerlund.

Hon beter sig ungefär som imamerna som mötte Janne Josefsson. Officiellt inför journalister får folk fritt framföra kritik men när hon inte tror det är kameror i närheten så vill hon inte diskutera med folk som är kritiska mot henne och föreningen.

Uppdatering 1.

Jag har ikväll mailat RFSL:s kansli, föreningens ordförande, vice ordförande och ledamöterna för styrelsen för RFSL-Malmö.

Hej!

Jag heter Bengt Held, driver bloggen Helds HBT-nyheter och har sedan 1998 gjort rapporter om partiers HBT-politik, alltså rättigheter för homosexuella, bisexuella och transpersoner.

I det här mailet

Vill jag avslöja att jag igår publicerade en ny bloggpost. http://bengtheld.blogspot.se/2012/05/rfsl-gor-bort-sig-igen.html.

Det är patetiskt för det första att ni köper Ulrika Westerlunds lögner. Jag har inte hotat henne men när jag ville prata i telefon med henne en lördagkväll la hon på luren efter ungefär en minut. Jag svarade med att ringa upp viceordföranden och han räckte sin mobil till Ulrikea Westerlund. Någon annan kontakt hade jag inte med Christian Antoni Möller den kvällen. Anklagelsen om att jag "hotat" Christian blir därför extra absurd. Men även Ulrika har ljugit om "hotet". Det jag framförde i ett telesvarsmeddelande till henne var att jag är fruktanvärt envis och kommer fortsätta kritisera henne igen och igen för hennes undfallenhet mot att alla muslimska samfund enligt islamologer från Lunds universitet är emot samkönade relationer.

Farsen fortsätter med att Thiina Sundin, mer känd för sina smycken i ansiktet än för sin förmåga att föra ut HBT-politiken i Malmömedia och Anders Andersson, som varit ordförande för SLM-Malmö som visar grov pornografi men som också är politiker för Vänsterpartiet som är totalt emot porr (något han aldrig i offentligt debatt protesterat emot, då kanske han förlorat sina politiska poster) börjar berätta att jag inte får besöka RFSL-Malmös cafeställen (som om jag någonsin igen skulle vilja besöka de cafekvällar som ofta bara haft några få gäster). Men inte nog med det, man framför att jag kanske ska bli utesluten som medlem. De orkade inte ens kolla i medlemsregistren att jag inte betalt någon avgift till föreningen de senaste 5 åren och medvetet avstått från att förbli medlem. Så seriösa var de.

Men fortsätt på samma strategi. Kanske Anders Andersson kan göra en porrfilm där han och Thiina Sundin fistar varandra i varandras rövhål och även i Thiinas fitta. Det lär säkert bli en hit på SLM-Malmö där Anders Andersson är porrpositiv och kanske också kan visas för Vänsterpartiets styrelse. Jag vill förtydliga att alla kommentarer via mail ni skriver förbehåller jag mig rätten att publicera på min blogg. Även det här mailet har publicerat där. Egentligen vill jag inte nå er låga nivå men jag bedömer att det är enda metoden att lära er en läxa. Ert beteende är ynkligt. Att Maria Sundin, som kallar sig kvinna men beter sig som värste manspampen (för vissa går ränderna inte ur) inte är emottaglig för kritik har avslöjats innan men att övriga i lokalstyrelsen köpte det är tragiskt.

Med bästa hälsningar

Bengt Held

Ensamhet.

Ibland så lämnar jag dagspolitiken och nyheterna och fokuserar på.... känslor.... relationer....filosofi....det där vi människor har att hantera. Varenda en av oss.

Ni som är unga känner förmodligen inte till Family four, en av de mest framgångsrika grupperna inom svensk schlagergenre på 1960- och 1970-talet. Lyssna till "Kör långsamt", den kanske bästa låten från gruppen. Den är tidstypisk (1968) till en början, det finns en sprudlande optimism. Allt är möjligt. Visst känner vi igen det när vi varit ute och rest. Det är fascinerande med nya möjligheter. Och nya perspektiv.

Allt är möjligt.

Det finns en härlig känsla av att allt är möjligt.

Kör långsamt, herr chaufför jag ber. Ty detta är minnenas kvarter.

Fram till den sista minuten av låten. Den optimistiska tonen förbyts tvärt.

Kör långsamt. Hem till ensamhet. Jag vill bara en gång till se "det".

Visst kan vi alla känna igen oss, förväntningar - och besvikelser. För några år sedan besökte jag Stockholm Pride. Ni vet hur det är på en festival. Allt är möjligt. Det är kul. Jag fick kontakt med en ung kille från Lettland, söt var han, som jobbade för RFSL. När jag lämnade stationen i Stockholm skickade han ett sms och frågade om jag skulle med på en fest senare samma kväll. Jag berättade att jag var på tåget hem till Malmö. Han berättade att han blev besviken. Han syftade nog inte på något sexuellt men trots det värmde det mig när jag skulle ta natttåget hem till Malmö. För visst kände jag annars som i låten från Family four "hem till ensamhet".

Att pröva nytt är viktigt.

Givetvis var jag inte ensam, jag hade vänner, men jag var deprimerad då och då är det lätt att tolka saker negativt. Såhär några år efteråt konstaterar jag att det som fick mig att lämna depressionen faktiskt var att jag gjorde mina "resor" både till andra städer och i min egen hemstad. För så är det . Vi kan tycka att det vi gör när vi ska lämna en depression är meningslöst. Det ger inga kortsiktiga effekter. Men det som får oss att må bra är när vi reser bort. Eller prövar nytt på vår egen hemort.

När vi symboliskt framför "Kör långsamt, herr chaufför jag ber" är det första steget till en återhämtning. Ensamheten måste vi alla möta - men det är bara genom att utmana den som vi människor kan utvecklas.

Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.

Dags m blir för förebyggande av HBT-diskriminering

Jag har idag mailat politiker inom Moderaterna om att partiet bör bli för att förbättra diskrimineringsskyddet för bl.a. HBT-personer. 

I det här mailet

Föreslår jag att Moderaterna blir för att arbetsgivare och utbildningsansvariga ska bli skyldiga att förebygga alla typer av diskrimineringsgrunder i lagen, ett förslag som fått stöd i 3 (tre) statliga utredningar.

Som bekant ska riksdagens arbetsmarknadsutskott 31 maj justera ett betänkande om diskriminering. Nu är det dags att Moderaterna som parti blir för att arbetsgivare och utbildningsansvariga ska vara skyldiga att förebygga alla typer av diskriminering. I Diskrimineringskommitténs rapport 2006 var alla riksdagspartiernas representanter (även representanten för Moderaterna) ense om att arbetsgivare bör vara skyldiga att ägna sig åt aktiva åtgärder för alla typerna av diskriminering i lagen. Redan 1 januari 2009 så slogs de olika lagarna mot diskriminering ihop till en gemensam lag, men när det gäller arbetet med aktiva åtgärder ville den borgerliga regeringen först utreda hur effektivt lagarna hittills fungerat. Hittills har inga arbetsgivare haft någon skyldighet att jobba med aktiva åtgärder och program när det gäller sexuell läggning, könsidentitet, funktionshinder och ålder. Här betyder utredningsförslaget ett tydligare skydd.

Tre utredningar har genomförts.

Utredningen om aktiva åtgärder mot diskriminering lämnade sin rapport 2 februari 2010. Den föreslår att arbetsgivare och utbildningsansvariga ska bli skyldiga att förebygga diskriminering även när det gäller sexuell läggning, könsidentitet, funktionshinder och ålder. Idag är det inom arbetsmarknaden bara ett sådant krav när det gäller kön, etnicitet och religion. Inom utbildning även för sexuell läggning och funktionshinder. I ett pressmeddelande våren 2011 framförde Statskontoret bl.a. följande om den utredning som lämnades till regeringen.. "Statskontoret har på uppdrag av regeringen undersökt effekterna av bestämmelserna om aktiva åtgärder i diskrimineringslagen (2008:567) och i motsvarande bestämmelser enligt de numera upphävda lagarna mot diskriminering".

Nu har alltså tre utredningar behandlat lagen om aktiva åtgärder. Nästa steg är att den borgerliga regeringen ska skicka ut det konkreta förslaget (utredning 2) på remiss. Utredningsförslaget är att arbetsgivare och utbildningsansvariga ska vara skyldiga ägna sig åt aktiva åtgärder åt alla sju grunderna i lagen mot diskriminering. Sex riksdagspartier, Socialdemokraterna, Mlljöpartiet, Folkpartiet, Centerpartiet, Vänsterpartiet och Kristdemokraterna, är för att arbetsgivare och utbildningsansvariga ska vara skyldiga att bedriva aktiva åtgärder när det gäller alla sju grunderna i lagen mot diskriminering. Även fackliga organisationerna TCO. LO och SACO är positiva till förslaget.

Betvivlar inte att m är emot diskriminering. 

28 oktober 2011 mailade Karin Juhlin, politisk handläggare för m i riksdagen, följande.

Att homosexuella, bisexuella och transpersoner fortfarande drabbas av diskriminering och andra kränkningar i det svenska samhället är givetvis oacceptabelt. Arbetet för lika rättigheter och möjligheter för hbt-personer är en fråga som vi tar på allvar. Moderaternas politik mot diskriminering är inriktad på att: minska diskrimineringen och främja lika rättigheter i samhället oavsett kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder, sexuell läggning eller ålder. Sverige ska vara ett samhälle fritt från diskriminering. 

Det ska råda likhet inför lagen och som jag skrev tidigare är diskriminering är oacceptabelt, men även om vi har en tydlig lagstiftning betyder det inte att friheten är garanterad. Intolerans mot andra människor, förlegade normer och värderingar går inte alltid att lagstifta bort. Vi bär alla ett ansvar för att förbättra attityderna i vårt samhälle. Här kan det tillexempel handla om arbetsgivares egenintresse, aktiva insatser från folkrörelser och frivilligorganisationer men också om utbildning och insatser från enskilda individer. Så länge det finns diskriminering i vårt samhälle måste arbetet med att främja lika rättigheter och möjligheter för homosexuella, bisexuella och personer med könsöverskridande identitet eller uttryck fortsätta. 

Det var givetvis ett välvilligt svar i sig. Att Moderaterna som parti är emot diskriminering betvivlar jag inte. Men för några dagar lämnade äntligen regeringen en lagrådsremiss om att förbjuda diskriminering p.g.a. ålder även utanför arbetsmarknaden. Även om arbetet är fördröjt är det välkommet. Men det betyder också att Arbetsmarknadsdepartementet nu på allvar kan börja förbereda ett förslag om att arbetsgivare och utbildningsansvariga ska vara skyldiga att förebygga alla diskrimineringsgrunder i lagen. Det som behövs nu är ett klartecken från Moderaterna, övriga regeringspartier är redan för reformen.

Moderaterna har utvecklats inom HBT-politiken senaste åren. Det finns dock tendenser till att förnyelsen stannat av. Genom att Moderaterna tydligt säger ja till reformen om att HBT-personer ska få samma skydd i lagen mot diskriminering som en del andra grupper kan partiet visa att förnyelsen fortsätter.

Törnen.

Ibland så lämnar jag dagspolitiken och nyheterna och fokuserar på.... känslor.... relationer....filosofi....det där vi människor har att hantera. Varenda en av oss.


Jag ogillar verkligen Venezuelas presidnet Hugo Chavez (bilden), en halvdemokratisk politiker jämförbar med Putin i Ryssland. Men för första gången fick jag sympati för något från honom när kristna tidningen Dagen berättade om att han bett för sitt liv på en katolsk mässa. "Ge mig ditt kors och dina törnen. Men låt mig få leva". 

För de flesta i Sverige är det nog rena grekiskan men ni som är engagerade i kristna samfund vet givetvis exakt vad cancersjuke Chavez menar. Att i en bön inte förvänta sig det omöjliga, ett problemfritt liv. Plötsligt blev Chavez mänsklig. Hans syftning på törnen handlar om den törnekrona som Jesus fick enligt Bibeln när han skulle korsfästas.

TV-program om 11-septemberattentaten 2001.

Jag konstaterade häromåret att Donald Rumsfield, tidigare försvarsminister när George W Bush var president, var med i ett minnesprogram om 11-septemberattentaten 2011. Rumsfield framförde sina kommentarer, man kan kalla dem klyschor, men han är fascinerande i sig. Oavsett vad man tycker om honom, t.o.m. George W Bush verkar vara en diplomatisk människa jämfört med honom, kan man notera att han har karisma.

I det där programmet blev Rumsfield mänsklig. När han i sin hand höll en bit som var en del av de byggnader som föll ihop 11 september 2001. Rumsfield blev för en gångs fumlig, han hittade inte ord, vilket är ovanligt för en "hök" som honom. Han blev som Chavez 2012. Sårbar. Som vi alla människor är ibland.. 

För givetvis är det, återigen, rena grekiskan, att någon, som Chavez, önskar sig Jesus kors och Jesus törnen över sig. Vilken människa, vid sina sinnens full bruk kan önska sig något sådant? Kanske för att vi alla måste möta den bistra sanningen. Man kan raljera både när det gäller Chavez och Rumsfield. Men att var stark i vissa stunder och svag i andra är det som gör oss till människor - på gott och ont. 

Livet blir aldrig "perfekt".

När dåvarande Socialdemokraternas ordförande Håkan Juholt avgick kommenterade jag det bl.a med följande. 

För vad var det som fick så många att håna Juholt i lördags. Kanske Amos - Svenska kyrkans tidning - har svaret. För några år sedan hade de en bild av en nerknarkad Whitney Houston. Krönikan handlade om varför vi tycker den där bilden är så obehaglig. Kanske för att vi ser oss själva i Whitney Houston. Eller i Håkan Juholt i lördag. Tafatta, fumliga, att det ibland bara blir fel. Sådana är vi människor. Men då - just då- kanske vi inte ska håna dem som hamnat fel. Och som faktiskt tagit konsekvenserna av det.

Givetvis visste jag då inte att Whitney Houston några veckor sedan skulle avlida. I samband med Whitney Houstons borgång framförde jag följande på Facebook..

I varje glädje finns det en sorg. Men i varje sorg finns det också ett hopp.

Jag önskar givetvis att jag skulle kunna ge dig ett mer positivt besked än Chavez. Men oavsett om vi definierar oss om kristna eller inte, måste jag tyvärr hålla med honom. "Törnen" kommer att följa oss precis som glädjeämnen. Det är så livet är.

Jag är helt för demokrati och mänskliga rättigheter. Det är inte Chavez. Men han har nått en insikt som berör oss alla. Livet kommer aldrig bli "perfekt". Men låt oss glädja oss åt de stunder när vi mår bra  - trots våra problem i övrigt.

Kd är ett familjefientligt parti.

Kristdemokraternas ordförande, Göran Hägglund, och partiets familjepolitiska talesperson, Emma Henricsson, har idag en debattartikel i Dagens Nyheter. Från artikeln.

Från såväl socialistiskt som liberalt håll ställs regelbundet frågan om vad en familj egentligen är, och om den inte ändå är en ganska begränsande företeelse som stänger in människor i förutbestämda mallar.

Det här framför representanter för kd som envetet varit negativt till varje lag som erkänner samkönade par som familjer.  Ett parti som ännu 2012 är emot att samkönade par ska kunna ingå äktenskap. Som ännu vill avskaffa både möjligheten för homopar att adoptera (förutom närståendeadoptioner) och att lesbiska kvinnor ska kunna bli inseminerade vid kliniker.. Trots att all forskning visar att barn i homofamiljer mår lika bra som andra barn.

Kristdemokraterna vill försämra rättigheter för samkönade par.

Kd anklagar andra partier för att inte respektera att familjer är olika. Fram tills de själva blir för att samkönade och olikkönade par ska ha samma juridiska rättigheter blir den kritiken absurt hycklande. Nu handlar det dock inte bara om redan genomförda reformer som partiet är emot utan även förslaget om en lag om könsneutral föräldraskapspresumtion.

En utredning föreslog redan 2007 att reglerna bör likställas. Utredningen föreslog även att det alltid ska finnas möjlighet för en spermadonator att bli juridisk förälder om alla parter är ense om det. Alla riksdagspartier, förutom Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna, är för en lag om könsneutral föräldraskapspresumtion. I den borgerliga regeringen är det alltså kd som blockerar att det blir genomfört.

Att som kd inte respektera alla familjer är faktiskt familjefientligt.

Barack Obama är nu för i alla viktiga HBT-reformer i USA.

Få av er kan väl ha missat att USA:s president Barack Obama häromdagen officiellt blev för att samkönade par bör ha rätt att ingå äktenskap. Därmed så är han positiv till i princip alla centrala HBT-reformer i USA. Som bekant avgörs äktenskapslagarna på delstatsnivå men Obamas kommentar får säkert betydelse för debatten både i USA och andra länder.

New York Times har en intressant artikel om den senaste veckans turer i debatten om en könsneutral äktenskapslag. 

President Obama gently chided his vice president for forcing his hand on the issue of gay marriage, but said he would have gotten around to declaring his own change of mind anyway before going to the Democratic National Convention in North Carolina..... “Would I have preferred to have done this in my own way, in my own terms, without I think there being a lot of notice to everybody? Sure. But all’s well that ends well,” he said in the interview as it was broadcast on “Good Morning America” on Thursday.

Obama kan både vinna och förlora.

Vill du läsa exakt vad Obama sa när han blev intervjuad av TV-bolaget ABC i onsdags kan du göra det här. Där finns också en video med delar av intervjun. Det är givetvis mycket bra att Obama tydligt blir för rätten för samkönade par att ingå äktenskap. Kommer han då att vinna eller förlora på det? Opinionsmätningarna visar att ungeefär hälften i USA är för homoäktenskap och hälften emot. Bland demokrater och oberoende är en tydlig majoritet positiva medan situationen är den motsatta bland republikaner. Att oberoende generellt är för kan gynna presidenten, samtidigt finns det en del konservativa demokrater som kanske röstar på Romney för att han är emot reformen. Effekterna ska dock inte överdrivas, opinionsmätningar visar att homoäktenskap (för eller emot) idag kommer långt ner på prioriteringslistan för folk i USA.

Den som lär bli Republikanernas presidentkandidat, Mitt Romney är dock emot de flesta HBT-reformer som homoäktenskap, partnerskap, homoadoptioner och inseminationer av lesbiska vid kliniker. Han vill också behålla den lag, DOMA, som hindrar att förmåner på federal nivå ges till de samkönade par som gift sig i de delstater där det är tillåtet. Romney var emot att tillåta öppet homosexuella och bisexuella inom försvaret när det förslaget genomfördes men har nu accepterat reformen. När det gäller förslaget att på nationell nivå förbjuda diskriminering p.g.a. sexuell läggning och könsidentitet har Romney varit otydlig.

S och v vill avskaffa tvångssteriliseringar redan i sommar.

Socialdemokraterna och Vänsterpartiet lämnar nu ett gemensamt förslag i riksdagen om att tvångssteriliseringarna av transsexuella ska avskaffas redan i sommar. Miljöpartiet har som ensamt riksdagsparti med HBT-rättigheter i sin vårbudgetmotion. Socialdemokraternas ordförande Stefan Löfven (bilden) kommenterade HBT i sitt 1-maj-tal, däremot inte Vänsterpartiets ordförande Jonas Sjöstedt. Men först till debatten om könstillhörighetslagen.

S och v föreslår i en s.k. följdmotion till den borgerliga regeringens proposition Ändrad könstillhörighet.att förändringarna genomförs redan från 1 juli 2012.

Vi instämmer i att flera följdändringar i olika lagstiftningar krävs med anledning av den nu aktuella frågan. Vi menar dock att det behovet delvis funnits en längre tid. Ett exempel är transsexuella som bytt juridiskt kön från man till kvinna och som senare i livet får veta att de är förälder till ett barn som avlats i den tidigare könstillhörigheten som man. I dessa fall behövs en föräldraskapsutredning göras och ett faderskap fastställas avseende en person som är juridisk kvinna. I praktiken har dock lösningar hittats trots bristerna i nuvarande lagstiftning. En del av de problemställningar som propositionen nämner har alltså funnits en längre tid, men i praktiken kunnat lösas. Att en översyn av närliggande lagstiftning är nödvändig menar vi alltså inte väger tyngre än avskaffandet av tvångssteriliseringar, detta med hänsyn tagen till demokratiska värden samt då den föreliggande problematiken kan lösas i praktiken.....

Att som det föreslås i propositionen skjuta på frågan ytterligare minst ett år innebär stora problem inte bara principiellt utan också reellt. Många har pausat sina utredningar (ändrad könstillhörighet är en flerårig process) i väntan på lagändring men nu får nu reda på att frågan inte heller nu ska avgöras. Under denna tid kommer transpersoner att ställas inför två val: Det första alternativet är att inte skicka in ansökan, och alltså fortsätta leva med id-handlingar som inte överensstämmer med utseende och identitet. Ett mycket svårt liv för många personer, där många är unga, och kanske har flyttat till ny stad och så vidare för att kunna leva sina liv fullt ut i sitt nya kön - och som lever i skräck för att någon ska "komma på dem", avslöja att de är transsexuella. Detta är också något som ibland leder till hot och våld. Det andra alternativet är att låta sig steriliseras i alla fall, trots att de egentligen inte vill. 

Vi föreslår mot denna bakgrund att kravet på sterilisering för ny fastställelse av könstillhörighet upphävs redan den 1 juli 2012 (se förslag till riksdagsbeslut). Till dess att en översyn av annan lagstiftning och nödvändiga följdändringar vidtagits ska berörda myndigheter och rättstillämpare i aktuella fall göra en analog tillämpning. Detta innebär alltså att när så är nödvändigt ska myndigheter och rättstillämpare tillämpa lagstiftningen på enskilda som bytt könstillhörighet från kvinna till man analogt med kvinna samt enskilda som bytt könstillhörighet från man till kvinna analogt med man. En sådan tillämpning torde också i majoriteten av fallen stämma överens med den intentionen som förelåg vid aktuell lagstiftnings tillkomst, och det är också så eventuell problematik som uppstått hittills synes ha lösts i praktiken

Bevisbördan är nu på Alliansen.

S och v lämnar också ett färdigt förslag till lagförändringar för riksdagen att anta. Jag har själv varit tveksam tidigare till om det är möjligt att avskaffa kraven att någon måste vara ogift, svensk medborgare och steriliserad för att få byta kön juridiskt och de övriga förslagen i propositionen redan från 1 juli 2012. Men är det möjligt bör det givetvis bli så. Den borgerliga regeringen har allt för länge fördröjt att lämna ett förslag till en frihetlig könstillhörighetslag.

Dessbättre enades de fyra partierna i Alliansen om en bra politik inom området för någon månad sedan. Det som det nu möjligen blir konflikt om är när det ska genomföras. Men när bl.a. riksdagens största oppositionsparti, Socialdemokraterna, lämnar ett förslag om att förändringarna bör genomföras redan i sommar hamnar faktiskt bevisbördan på Alliansen att motivera varför det inte skulle vara möjligt. Kan de inte ge rimliga förklaringar till det bör de borgerliga ledamöterna i riksdagens socialutskott släppa prestigen och yrka bifall till motionen från s och v.

Mp ensamt om att ha med HBT i vårdbudgetförslag.

Varför Miljöpartiet inte är med på motionen vet jag inte. Sista motionsdag var 3 maj, alltså igår, och riksdagens hemsida har ännu inte publicerat någon separat motion från Miljöpartiet och inte heller från Sverigedemokraterna som säkert har invändningar "från andra hållet". Det bör dock förtydligas att den här typen av dokument ofta kommer in i sista stund från oppositionspartierna och det är möjligt att mp och sd lämnat motioner som inte blivit publicerade på hemsidan.

För ungefär en vecka sedan redovisade jag att Sverigedemokraterna för första gången inte hade med något (varken positivt eller negativt) om HBT-rättigheter. Om man granskar Alliansens vårbudget och Socialdemokraternas och Vänsterpartiets budgetförslag kan man enkelt dra slutsatsen att inte heller där nämns något om HBT-rättigheter. Det gör det däremot i Miljöpartiets budgetförslag,

Miljöpartiet arbetar för ett samhälle där alla människor oavsett kön, ålder, etnicitet, funktionsnedsättning, religion, sexuell läggning, könsuttryck med mera ges samma förutsättningar.

Om man bortser från Sverigedemokraterna som haft både positiva (men då riktade mot arbetsmarknadsåtgärder för nyanlända invandrare) och negativa (ensidigt fokus på "kärnfamiljens betydelse") kan man konstatera att det bara var mp som hade med något med koppling till HBT i höstbudgeten 2010 och vårbudgeten 2011. Vänsterpartiet var ensamma om att vara entydigt positiva i höstas och nu får alltså Miljöpartiet återigen den rollen. Det man möjligen kan tycka är tråkigt är att de båda huvudalternativen i svensk politik, Alliansen och Socialdemokraterna, inte tycker det är värt att nämna i centrala budgetdokument att man ska prioritera jobba mot diskriminering av HBT-personer. Vill förtydliga att jag för regeringens del bara tar med själva huvudbudgetdokumentet, varje regering (nuvarande och tidigare s-regeringar) har sedan givetvis med i detalj hur de vill myndigheter ska jobba mot diskriminering p.g.a. bl.a. sexuell läggning men för att det ska bli rättvisande mot oppositionspartierna tar jag inte med det.

Socialdemokraternas ordförande kommenterade homorättigheter i sitt tal 1 maj.

Även om Socialdemokraterna inte hade med något om HBT sin vårbuget nämnde dock partiets ordförande Stefan Löfven det i sitt 1 maj-tal.

Socialdemokratin är en frihetsrörelse som vill riva hinder och låta människor utveckla sin kraft. Oavsett om hindret är fördomar kring etnisk bakgrund eller sexuell läggning, oavsett om det är hinder för företagare eller förvärvsarbetare, oavsett i vilken tid och på vilken plats i livet de hindren dyker upp. Därför tänker vi också slåss mot diskriminering, fördom, rasism, hur den än visar sig. Vi vet nämligen att din frihet och dina möjligheter också är förutsättningen för min frihet och mina möjligheter.

Vänsterpartiets ordförande Jonas Sjöstedt kommenterade däremot inte något med koppling till homo- och/eller transrättigheter i sitt 1 maj-tal. 

Det vi kan konstatera är alltså att företrädare för oppositionspartierna Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet hyfsat levererat inom HBT-politiken i år. Även om Jonas Sjöstedt inte hade med något om HBT i sitt 1-maj-tal har han visat ett annat engagemang än Lars Ohly. Stefan Löfven är tydligare HBT-vänlig än Håkan Juholt. Miljöpartiets språkrör Gustav Fridolin och Åsa Romson har efter en trög start inom området bättrat sig, bl.a. när det gäller debatten om könstillhörighetslagen. 

Det betyder att det är Alliansen som nu måste bevisa att de kan leverera, dels att införa en frihetlig könstillhörighetslag så fort som möjligt men också att genomföra kvarvarande HBT-reformer som bl.a. att införa en könsneutral föräldraskapspresumtion och att arbetsgivare coh utbildningsansvariga ska ha skyldighet att företbygga diskriminering p.g.a alla grunder i lagen.

Jag önskar min bloggbesökare en trevlig helg.

Uppdatering 1.  

Hollande och Sarkozy oense om homoäktenskap och samkönade adoptioner. 

Det är som bekant inte bara i Sverige det är politisk konflikt om diverse HBT-reformer. 

Idag, söndag 6 maj, håller Frankrike den andra och avgörande omgången i presidentvalet där. Och det får betydelse för homopolitiken. Socialistpartiets Francois Holland vill införa en könsneutral äktenskapslag och att samkönade par ska få adoptera och lesbiska kvinnor kunna bli inseminerade vid kliniker. Nuvarande presidenten, högerpartiet UMP:s kandidat, Nicolas Sarkozy är emot alla tre reformerna. Idag har landet bara en partnerskapslag (både för samkönade och olikkönade par) som ger begränsade rättigheter. 

Trots att Sarkozy och hans parti 2007 lovade att ge par som lever i partnerskap fler juridiska rättigheter har han aldrig genomfört det. När det gäller HBT-rättigheter internationellt (typ att avkriminalisera homorelationer i de 76 länder som ännu har förbud) har dock den franska högerregeringen varit bland de mest pådrivande senaste åren, både inom EU och FN. Något förvånande men positivt givetvis. 

Frankrike var det första landet i världen att 1791 avkriminalisera samkönade relationer med argumentet att det är människors privatsak. Inte ens när landet var ockuperat av nazi-Tyskland har förbud mot homorelationer återinförts. 1985 var Frankrike det andra landet i världen att på nationell nivå (vissa delstater i USA och Australien hade gjort det desförinnan) att införa en lag mot diskriminering p.g.a. sexuell läggning, det var när socialisten Francoise Mitterand var president. Norge var först 1981 och Sverige blev tredje landet 1987.

Paradoxalt nog har Frankrike idag bland de sämsta lagarna i Västeuropa när det gäller homorättigheter. Men det kan bli ändring på det om Hollande blir ny president och det blir en HBT-vänlig majoritet i franska parlamentet efter de två valen i juni.